Här kommer en otrolig historia. Det skedde i januari månad när jag var på ett besök på Sömnlaboratoriet på Avesta lasarett när jag hamnade i en stol som brakade ihop under mig. Det bara small till och
helt plötsligt låg jag på golvet. Stolen som jag blev anvisad att sitta ner i hade blivit försvagad i hjulinfästningen efter ett otal användanden och höll inte längre än till dess att jag satt mig i den. Det hela
slutade dock lindrigt, förutom lite öm här och där direkt efteråt. Nu har jag dock insett det allvarliga i hela händelsen. Jag har fortfarande ett ömmande höger knä. Jag har anmält händelsen till LÖF
(Landstingens gemensamma försäkringsbolag). I förra månaden fick jag ett brev från dem där de bekräftade att de tagit emot anmälan och att de ursäktade sig med att handläggningen kan ta lång tid. Jag
hade direkt efter olyckan uppsökt en läkare för att han i ett intyg beskrev vilka skador jag råkat få i samband med händelsen. Jag funderar på att stämma Landstinget för det är ju det minsta man kan förvänta
sig av en vårdinrättning är att man har grejer som håller. Jag slog i höger axel, dunkade bakhuvudet rejält, vänster knä fick sig en rejäl smäll. Men det allvarligaste var just höger knä som hamnad
under hela min kroppstyngd och vreds till ordentligt. Det är högra knät som fortfarande är ömt och sväller upp vid ansträngning.