Den 5 november var jag kallad på ett återbesök till Neurokirurgin på "Ackis" i Uppsala. Jag och Britt-Marie, min fru, tog sällskap. För min fru var det en ganska hemsk återupplevelse, att återvända till
platsen för det stora traumat, som hon upplevde under ett antal veckor i juli 2008. För mig var det bara intressant att få se den plats man befunnit sig på i 4 veckor utan att komma ihåg något, med undantag av kortare minnebilder,
som korta blixtar ryckt ur sitt sammanhang. Vi fick träffa en läkare som gick igenom det som jag råkat ut för, en blödning på vänster hjärnhalva (en s.k. major blödning). Denna blödning slog ut hela höger
sida och talet. Talet var helt borta under en månad. Det återkomma sakta men säkert och idag har jag fortfarande svårt att hitta orden i vissa situationer, speciellt i stressiga sammanhang. Det läkaren kunde konstatera var att jag
återhämtat mig fantastiskt bra, med tanke på hur stor skadan var (4,5 x 9,5 cm se foto). Jag hade lika gärna kunnat vara ett "stumt paket", som han uttryckde det.